Ob-La-Di Ob-La-Da

Sherlock Holmes: A Game of Shadows är inte en film som man bör lägga allt för energi på att recensera. Vad som är väsentligt är att den är underhållande, snygg och medryckande, om något virrig ibland. När två timmar känns som en och en halv måste man ändå haft kul.

 

Kort sagt: kul film, kanske inte bra rent tekniskt och så, men utmärkt underhållning.

Jag ler när filmen börjar. Prometheus inleder med en scen som tagen direkt från Kubricks episka sci-fi film 2001: A Space Odysse. Hyllningen är egentligen ganska passande, då de båda filmerna har liknande teman, även om Prometheus kanske har en lite mer lättsam och actionladdad attityd; på gott och ont.

Inom en inte alltför avlägsen framtid skickas rymdskeppet Prometheus till den avlägsna himlakroppen LV-223. Efter en resa på över två år når de fram till sitt mål, där besättningen, ledd av en starkt troende arkeolog (spelad av en utmärkt Noomi Rapace) hoppas få svar på frågan om mänsklighetens ursprung. Väl där upptäcker de att månen hyser en bortglömd hemlighet som det hade varit bäst att lämna ifred, och snart är det en kamp om överlevnad, inte bara för besättningen, utan för hela mänskligheten.

Intressant nog börjar filmen med att berätta precis hur det gick till när livet på Jorden skapades. Frågorna som kvarstod var då istället varför, och, i ett senare skede i filmen, varför förstöra det man byggt upp?

Att dessa frågor förblir (i stort) obesvarade irriterar mig, då de är, för mig, mer intressanta än filmens koppling till Alien-filmerna, som, för övrigt, är betydligt mindre än man inledningsvis kan tro. Visst finns det klara referenser och blinkningar åt det hållet, men i stort står Prometheus på egna ben, både vad det gäller kvalité och handling.

Det måste sägas att Prometheus är en rakt igenom bra film; den är engagerande, visuellt är den fantastiskt snygg, och skådespeleriet är, om inte perfekt, så iallafall rakt igenom kompetent. De problem som Prometheus dras med handlar inte så mycket om skavanker i själva filmen, utan snarare i det som inte finns med i filmen.

För mig känns det en smula frustrerande i att se en film som etablerar så många djupa och intressanta tankeställningar och sedan ge ett svar som inte verkar fullt genomtänkt eller som verkar undanhålla de väsentliga detaljerna. Slutet ger en vag antydning till en uppföljare (som jag sedan tidigare redan visste kunde vara på tal) men som Martin mycket klokt sa: Man behöver inte alltid göra uppföljare till allt.

Jag är i slutändan glad att jag såg filmen på bio, då den var klart värd tiden och pengarna. Men 3D-glasögonen hade jag gärna sluppit...dels för att jag tycker det är jobbigt att ha glasögon ovanpå glasögon (yo dawg...) men framför allt för att det känns mer eller mindre onödigt. Speciellt i den här filmen. De gånger som man märkte av 3D-effekter var de mest ivägen och gav mig en smula huvudvärk. Tack gode Gud att The Dark Knight Rises inte kommer att dras med struntet!

Okej, fått höra att det kanske inte är så kul för icke-Bruce fantaster (dvs alla andra i Sverige känns det som) att bara läsa om Bruce. Fick också förslag på att starta en fotoblogg. Well, why not? Why not indeed...

 

 

funderar på om jag inte ska blanda foto, med recensioner av filmer och sånt, och sen också såna där poänglösa grejer som jag ibland skriver. Well well, we might have something here.

 

Får börja med en bild på en nyfunnen vän! Alltid lika trevligt. Och jag är ganska stolt över bilden, även om modellen blev lite mörk...

 

 

Day 16 - A Piece Of Bruce Memorabilia You Wish You Owned

Vad som helst egentligen!

Day 15 - Favorite Piece Of Bruce Memorabilia That You Own

Live 75/85 på LP. Fem vinylskivor i ett enda album! :D

Day 14 - Favorite Cover Of A Bruce Song

Blinded By The Light, Manfred Mann....

Day 13 - Favorite Live Cover Performed By Bruce

Quarter to mutherfakking Three.

http://www.youtube.com/watch?v=seV8kyqteZQ

Day 12 - Least Favorite Bruce Album

Förmodligen Human Touch/Lucky Town (två album alltså). Iallafall de jag lyssnat minst på....men ska nog ta och ta tag i det och se om de är nåt att ha iallafall!

Day 11 - Least Favorite Bruce Song

Hohum.....svårt. Väldigt svårt. Jag vet faktiskt inte. Jackson Cage brukar jag skippa på The River.

Day 10 - Favorite E Street Band Member

Little Steven tror jag faktiskt. Han brukar vara rätt kul att se på scen, sjunga duett med Bruce och allt vad det är. Och han sjunger inte så dåligt heller!

Day 09 - Favorite Bruce Bootleg

Hahahahah!

 

 

Ohhh wow, vilken fråga. Den lättaste hitills!

 

Seeger Sessions, Globen, Oktober 2006. Min första Bruce konsert, och booten är helt fantastisk. Bra ljudkvalité, otroligt taggad publik, och den BÄSTA tolkningen av The River som nånsin gjorts.

http://www.youtube.com/watch?v=l3DkvDa6LIw

Day 08 - Favorite Bruce Era

70-talet. Born to Run, Darkness och det mesta från The River (som släpptes 1980, men still).

 

 

Day 07 - Favorite Bruce Album (Live)

Hammersmith Odeon '75. Inget tvivel om den saken. Nästan alla låtar är bättre än studioorginalen. Framför allt Spirit in the Night och Lost in the Flood. Helt sanslöst.

Day 06 - Favorite Bruce Album (Studio)

Darkness on the Edge of Town

 

Mörkt, dystert, men rockigt.

Day 05 - Favorite Bruce Photo

Cool, chill, ung, snygg. All you want to be.

Day 04 - A Bruce Song That Cheers You Up

Working On the Highway.

Seriöst. Tror det kan vara den Bruce låt jag lyssnat mest på genom tiderna. Så galet rolig, för mig iallafall!

 

 

 

Day 03- A Bruce Song That Makes You Sad

The Promise. Helt klart. Det är en andlig uppföljare till Thunder Road, men där huvudpersonerna i TR inte lyckades ta sig ur misären...

Day 02 - Your Favorite Bruce Lyric

Första två raderna av sista versen från Born to Run:

 

"The highways jammed with broken heroes on a last chance power drive
Everybodys out on the run tonight but there's no place left to hide"

Har nog mer att göra med sättet han sjunger det. Man måste höra för att förstå. Och har ni inte hört Born to Run än, så är det nog dags. Det är trots allt världens bästa rocklåt.

30 Day Bruce Springsteen Challenge

Day 01 - Your Favorite Bruce Song
Day 02 - Your Favorite Bruce Lyric
Day 03 - A Bruce Song That Makes You Sad
Day 04 - A Bruce Song That Cheers You Up
Day 05 - Favorite Bruce Photo
Day 06 - Favorite Bruce Album (Studio)
Day 07 - Favorite Bruce Album (Live)
Day 08 - Favorite Bruce Era
Day 09 - Favorite Bruce Bootleg
Day 10 - Favorite E Street Band Member
Day 11 - Least Favorite Bruce Song
Day 12 - Least Favorite Bruce Album
Day 13 - Favorite Live Cover Performed By Bruce
Day 14 - Favorite Cover Of A Bruce Song
Day 15 - Favorite Piece Of Bruce Memorabilia That You Own
Day 16 - A Piece Of Bruce Memorabilia You Wish You Owned
Day 17 - The Song/Album That Turned You On To Bruce Springsteen
Day 18 - Favorite Bruce Music Video
Day 19 - Favorite Bruce Movie/Documentary/TV Special
Day 20 - Favorite Bruce Anecdote (From Him)
Day 21 - Favorite Bruce Harmonica Solo
Day 22 - Favorite Big Man Saxophone Solo
Day 23 - Favorite Guitar Solo
Day 24 - Favorite Springsteen Collaboration With Another Artist/Band (Studio)
Day 25 - Favorite Springsteen Collaboration With Another Artist/Band (Live)
Day 26 - Favorite Character From A Bruce Song
Day 27 - Favorite Bruce Instrument
Day 28 - A Video Of Bruce (Concert Footage, Music Video, Interview, etc.)
Day 29 - How many times have you seen Bruce in concert? Where?

Day 30 - A Personal Anecdote About Bruce

 

Okay, here we go!

 

Day 01 - Your Favorite Bruce Song

Alltså....wow, de börjar med det svåraste typ. Sånt är väldigt svårt att svara på över huvud taget, då det alltid ändras. Men just nu ligger Spirit in the Night, as performed at Hammersmith Odeon 75, högt i kurs! 

 

http://www.youtube.com/watch?v=T0-S1X-fyk4

De flesta som använder Facebook har säkert vid det här laget noterat den nya virtuella kampanjen "Kony 2012" (som har många olika taglines såsom "Make Kony famous!" eller "Låt oss tapetsera världen!"). Väldigt många personer har tagit till sig uppgiften att sprida den 30 minuter långa film gjord av Invisible Children, utan tvivel med goda intentioner.

Tyvärr kommer jag inte ta del av den här kampanjen, av lite olika skäl.

Jag är alltid ganska reserverad till dylika kampanjer som med jämna mellanrum sprids som en löpeld över Internet (och i synnerhet över Facebook). Med några ytterst få undantag så leder det ju aldrig nånstans. Som när folk skulle "gilla" olika grupper på Facebook för att på så sätt visa sitt stöd/ge pengar (indirekt) till offren efter jordbävningen i Haiti. Facebook kryllade av folk som beklagade sig över de stackars människornas lidande, det dök upp en multitud av grupper för att hjälpa, stödja, skänka, allt du kan tänka dig. Folk var så otroligt omtänksamma framför sina datorer, och det har aldrig varit så enkelt att göra en skillnad här i världen! Bara att sprida en video, klicka på en länk, trycka tummen upp! Poff, så har du hjälpt en vilt främmande människa! Eller ja, det kan du ju inte veta, du får utgå från att du gjort det, då du inte träffat den lidande, då du inte varit där, då du inte gjort nåt direkt arbete i frågan. Men du stödde en mellanhand, en som säger sig göra jobbet åt dig! Det borde väl vara nog! För ingen skulle väl ljuga om en sån sak?

Det var ju inte bara på Facebook som världen visade sitt stöd för Haiti (som ägde rum 2010, för er som glömt bort). Över hela världen strömmade det in humanitär hjälp. Alla länder som kunde gjorde sitt yttersta för att bidra. Den första tiden iallafall. Hur ser det ut idag? En rapport från Januari 2012( http://www.oxfamamerica.org/press/pressreleases/two-years-on-and-haitis-reconstruction-proceeds-at-a-snails-pace-leaving-half-a-million-haitians-homeless ) hävdar att även om man gjort stora framsteg i strävan att bygga upp samhället igen så är en halv miljon människor fortfarande hemlösa i området. Man kan annars läsa:

"Billions of dollars of aid were pledged for Haiti’s reconstruction, but promises of funding haven’t always been translated into money on the ground. According to the UN, as of the end of September 2011, donors had disbursed just 43 percent of the $4.6 billion that they pledged for reconstruction in 2010 and 2011."

Dylika händelser och skriverier har gjort mig ganska reserverad till att hoppa på Kony 2012 tåget bara utan vidare. Bara för att det är enkelt och konsekvensfritt för en själv (let's face it, allt du gör är att skicka en video till dina kompisar, nåt jag gör hela tiden för skojs skull) betyder det inte att man ska göra det bara för att.

Jag kollar på den beryktade Kony 2012 videon samtidigt som jag skriver det här. Ärligt talat tycker jag att det hela är en ganska plump affär. Videon är otroligt manipulativ, med sorgsna fioler och allt som hör till. Oproportionerligt mycket av filmen handlar om filmskaparen själv, om hans son, hans liv. Och när filmen väl förflyttas till länderna i Afrika blir det varje utmjölkad "this is horrible" kliché jag kan tänka mig. "If that had happened one night in America, it would be on the cover of Newsweek." säger han chockat. "What do you want to be when you grow up?" frågar han ett barn, som svarar med att han skulle vilja bli advokat men att han inte har pengarna att betala en sådan utbildning.

Fy vad hemskt! Att det finns så fattiga barn i Afrika att de inte ens har råd till en högskoleutbildning! Tänk om det hade varit likadant i t.ex. USA? Hemska tanke!

Folk kanske tycker jag är hjärtlös och grym. Det är jag inte. Sorry, men hela den här affären är för mig otroligt cynsik. Folk stödjer Invisible Children utan vidare, utan att veta nåt om dom. Vafan, hur många kände till Kony innan den här videon? Och plötsligt skanderar de att han ska bort? Jag har inga problem med att man vill stoppa personer som Jospeh Kony (han heter Joseph i förnamn, något som folk tycks vilja avfärda av nån anledning då endast namnet Kony dyker upp i medierna), jag har inga problem med att folk vill visa sitt stöd för de som drabbas av hans aktioner. Jag HAR däremot problem med att folk är så otroligt lättledda att de stödjer vad som helst utan vidare, bara för att det "låter rätt". Läs på lite om Invisible Children:

http://visiblechildren.tumblr.com/

Invisible Children has been condemned time and time again. As a registered not-for-profit, its finances are public. Last year, the organization spent $8,676,614. Only 32% went to direct services (page 6), with much of the rest going to staff salaries, travel and transport, and film production.

Så finner ni en organisation likt många andra: Goda intentioner, men dåliga handlingar.

Som avslutning kan nämnas att Jason Russel, skaparen av den omtalade filmen, säger att vi kan "change the history" om vi lyckas med vårat uppdrag att stoppa Kony. Fin tanke, men tyvärr alldeles för naivt för min smak. Kony är inte första i sitt slag, och inte sista. Tyvärr. Och att sprida en video på Facebook kommer inte göra skillnad för den saken. Speciellt inte en video som tycks handla mer om organisationen och dess ledare snarare än banemannen Kony.