Ob-La-Di Ob-La-Da

Bruce! I Sommar! På Ullevi! Gnnnnnnhhh!!!!

Jag har börjat läsa Moment 22 igen. För...22:a gången typ...

Inväntar med spänning datum för Bruce konserten som vi alla vet kommer ske nån gång i vår!

Och här, en bild. Gammal, och många har redan sett den vid det här laget men:

Nu har jag kommit på vad det ska bli av den här bloggen!

Bilder!

Bilder! Bilder! Bilder!

Varför inte? Jag älskar att fota! Kan ju lika gärna låta folk se vad som dykt upp i linsen.

Kommer bli ganska blandat, gamla bilder, nya bilder, allt möjligt. Kan börja med den här:

Nä, dags att damma av den gamla bloggen så de få läsare som finns faktiskt har nåt att läsa!

Kan ju börja med en recension som jag skrivit till min kurs! Kommer med nåt mer kreativt inom en snar framtid! Ge inte upp hoppet!

The Adventures of Tintin: The Secret of the Unicorn

Recension av Olof Rönn



Genre: Äventyr

Produktionsland: USA

Regissör: Steven Spielberg

Medverkande: Jamie Bell, Andy Serkis, Daniel Craig

Längd: 1h 47min.

Censur: 11 år

Betyg: 4 av 6.





Det blir alltid kontroversiellt när man gör en film av ett älskat litterärt verk. De hängivna fansen till det relevanta verket tycks alltid vara oerhört kräsna: en filmatisering ska följa boken till punkt och pricka! Många skulle nog också hävda att filmen inte borde göras alls!



Angående denna filmatisering av Tintins äventyr hörde jag ursprungligen till den senare publiken. Jag ansåg inte att själva idén med en film om Tintin var så dum, eller att det skulle nödvändigtvis skulle bli dåligt, men jag trodde att det skulle vara omöjligt att fixa den viktigaste detaljen: karaktärernas utseende! Att t.ex. låta två skådespelare som inte ser ut som Dupond och Dupont spela dessa klumpiga detektiver vore helt otänkbart, och var hittar man ett par tvillingar med rätt utseende?



Kanske tänkte Spielberg samma sak, när han bestämde sig för att göra filmen med motion capture tekniken. Nu kunde man göra så att skådespelarna, oavsett hur de egentligen såg ut, får den rätta Tintin-looken. Då var den saken fixad! Hur blir det med själva storyn? Vilket album gör man film av? I det här fallet får vi en salig blandning av flera, med Enhörningens Hemlighet i centrum.



Så hur blir slutresultatet? Är detta en film värdig Hergés skapelse?



Även om jag som ett hängiven Tintin-fan sedan barnsben tydligt märker skillnaderna från originalserierna (som är ganska omfattande) så finner jag mig själv med att bry mig ganska lite om dem. Kanske är det för att filmen är så barnsligt underhållande. Filmen osar av skaparglädje; från de animerade förtexterna (som figurerar som ett stumt litet eget äventyr) till de makalösa actionsekvenserna framåt slutet av filmen (inklusive en makalöst imponerande sekvens ombord ett gammalt 1700-talsfartyg) så finns det inte ett ögonblick där man känner att filmskaparna har tröttnat eller fått slut på idéer. T.o.m. scenövergångarna är innovativa, och filmen överraskar mer än en gång med sin sinnrika visuella stil. Spielbergs skaparglädje smittar av sig; hela filmen blir en enda stor fest för sinnena.



Helt problemfri är filmen dock inte. Ibland är det inte helt enkelt att hänga med i Tintins tänkande, Jamie Bells Tintin är (förvisso precis som i serierna) hyfsat personlighetsbefriad, och Kapten Haddock (Andy Serkis) blir med sitt klumpiga drickande av och till mer irriterande än rolig.



Trots detta har Spielberg regisserat en film som i överlag är oerhört underhållande att se på. "Vid alla grönsvansade isbjörnar!" tänker jag, "Jag vill se mer!"