Ob-La-Di Ob-La-Da

Mina vänner, ni är inte så bra på att kommentera! Eller...kanske det är jag som är dålig på att skriva nåt att kommentera på? Troligen det sista...

Tänkte väl bara poängtera för...tja, ingen speciell antar jag, att man inte behöver vara religiös för att uppskatta religiöst förankrad kultur. Lyssna på det här:

http://www.youtube.com/watch?v=t2fcnKztw_c

Kan vara det absolut vackraste jag nånsin hört, men inte går jag till kyrkan för det.

Fast det kanske säger sig själv? Gah, jag vet inte, jag ska ta mig i kragen snart och skriva nåt vettigt i framtiden...den här gången lovar jag.

Jag kan varmt rekommendera filmen "Wallace & Gromit: The Curse of the Were-Rabbit" Skrattade gott och länge. Britter har ett fantastiskt sinne för humor, och det bara genom att vara....brittiska. Slår aldrig fel.

Imorrn blir det att se en arbetskamrat spela med sitt band...vad för sorts musik det blir vet jag inte, förhoppningsvis inget alltför hårt för mina stackars öron. Sen blir det London i augusti, och vid det laget har jag fått mina nya kameraobjektiv så det ser jag verkligen fram emot! Och sen...ja...i höst blir det väl jobb jobb och så lite jobb.

Jag har känt mig smått ensam på sistone. Hoppas att det går över.

Lyssnar på orgel-heavy raggarrock (Läs: Springsteen, ca: 1980) och mår iallmänhet ganska surt. Det finns mycket att vara less över, inte fullt lika mycket att vara glad över.

Imorrn tänkte jag iallafall svänga förbi Norska ambassaden med en blomma eller två. Inte mycket mer jag kan göra tyvärr, men man gör vad man kan.

Hela den här historien (ni vet vad jag pratar om) har berört mig myvket, det finns det ingen tvivel om. Ändå har jag inga riktiga band till Norge, aldrig varit där, känner ingen därifrån. Det är väl bara vanlig medmänsklighet antar jag, som får mig att känna en enorm personlig sorg för det som har hänt.

För norrmännen måste detta te sig som ett overkligt scenario. De säger att det är det värsta som hänt sedan ockupationen och det tvivlar jag inte ett ögonblick på. Vi hade bomben i julas, men det känns verkligen fullständigt obetydligt nu. Vi "kom undan", än så länge är "det lagom Sverige" fortfarande lagom, med lagom hemska brott att tampas med. Jag har länge gått och tänkt att nu, snart, kommer nåt att hända även oss här i Skandinavien. Om inte Sverige, så kanske Danmark. Men Norge? Även om jag vet att Norge inte är så "oskyldigt" som många vill framhäva att de är, så är det ändå en makalös chock utan dess like. Kanske hemskt ändå, att man "väntar" sig att det ska hända på vissa platser, och inte på andra. Vi måste tydligen vara på vår vakt.

Folk tänkte naturligtvis att detta, detta är Islamister som ligger bakom. Jag också, måste jag nog erkänna, men inte utan att vara en smula reserverad. Det visar sig nu att kanske inte är så trots allt. Kanske kan man inte alltid skylla på främmande terrornätverk. Ibland så kan faktiskt ondska (för det är det jag kallar det här) komma inifrån (ursäkta det lite klychiga språket). Jag tänker mer på Oklahoma City Bombing än nånting annat för att vara ärlig. En högervåg har svept in över Europa, kan det här vara en konsekvens?

I fredags gav jag blod för sjunde gången. Känns bra att göra lite nytta nån gång.

Igår kväll var jag på Bonden med Rickard. Han kom en halvtimme försent så han kände sig tvungen att bjuda mig på en öl. Fair enough. Sen blev han helt till sig när han fick sen en "special mojito" (Mojita med en flaska Corona nedstoppad i glaset. Innovativt). Sen började han babbla en massa filosofiska tankegångar vilket jag tyvärr inte kände mig helt intresserad av just då. Var ofärskämt trött, antagligen blodbristen.

Inatt drömde jag mardrömmar om mitt jobb. Knappast ett gott tecken.

Min syrra skulle haft fest här hemma igår kväll men sköt upp det till nästa helg för att hon var för trött. Hon är iallafall här nu, tillsammans med sin kille. Lyckligtvis har de varit ihop såpass länge att de kommit förbi det där gulliga-nykära-paret stadiet. Annars hade jag blivit galen...

Oj nu var jag bitter. Vi avslutar med ett roligt klipp.

http://www.youtube.com/watch?v=5XpttuFIC3U

Har folk hängt med i bloggbytet? Yes? No? Maybe?

Whatever.

Jobbar på, har okej dagar, har mindre okej dagar, och har dagar där jag bannemig tror att jag inte duger till nånting alls, nånstans. Fredag och lördag var såna dagar.

Som sagt, det går upp och ner.

Lyssnar på Raggarrock á la Bruce Springsteen. Gubben kan.

Idag fyller syrran år! 23 blir hon, och det är första gången sen hon fyllde 16 (alltså när jag själv var 13) som familjen har firat henne. Alla gånger sen dess har mina föräldrar alltid varit bortresta nånstans. Faktum är att de åker bort imorrn (USA) utan oss övriga så det var nära att det hade hänt iår igen. Fast syrran bryr sig inte.

Men ja, jag blir ensam ett tag (typ tre veckor) med katten. Ska väl jobba, hoppas få gå på bio nån gång (Harry Potter, yeh!) och kanske ha lite kul i allmänhet. Vem vet vad som händer?