Thunder Road, baby, you were so right...
Day 03- A Bruce Song That Makes You Sad
The Promise. Helt klart. Det är en andlig uppföljare till Thunder Road, men där huvudpersonerna i TR inte lyckades ta sig ur misären...
One two three four!
Day 02 - Your Favorite Bruce Lyric
Första två raderna av sista versen från Born to Run:
"The highways jammed with broken heroes on a last chance power drive
Everybodys out on the run tonight but there's no place left to hide"
Har nog mer att göra med sättet han sjunger det. Man måste höra för att förstå. Och har ni inte hört Born to Run än, så är det nog dags. Det är trots allt världens bästa rocklåt.
Challenge Accepted...
Day 01 - Your Favorite Bruce Song
Day 02 - Your Favorite Bruce Lyric
Day 03 - A Bruce Song That Makes You Sad
Day 04 - A Bruce Song That Cheers You Up
Day 05 - Favorite Bruce Photo
Day 06 - Favorite Bruce Album (Studio)
Day 07 - Favorite Bruce Album (Live)
Day 08 - Favorite Bruce Era
Day 09 - Favorite Bruce Bootleg
Day 10 - Favorite E Street Band Member
Day 11 - Least Favorite Bruce Song
Day 12 - Least Favorite Bruce Album
Day 13 - Favorite Live Cover Performed By Bruce
Day 14 - Favorite Cover Of A Bruce Song
Day 15 - Favorite Piece Of Bruce Memorabilia That You Own
Day 16 - A Piece Of Bruce Memorabilia You Wish You Owned
Day 17 - The Song/Album That Turned You On To Bruce Springsteen
Day 18 - Favorite Bruce Music Video
Day 19 - Favorite Bruce Movie/Documentary/TV Special
Day 20 - Favorite Bruce Anecdote (From Him)
Day 21 - Favorite Bruce Harmonica Solo
Day 22 - Favorite Big Man Saxophone Solo
Day 23 - Favorite Guitar Solo
Day 24 - Favorite Springsteen Collaboration With Another Artist/Band (Studio)
Day 25 - Favorite Springsteen Collaboration With Another Artist/Band (Live)
Day 26 - Favorite Character From A Bruce Song
Day 27 - Favorite Bruce Instrument
Day 28 - A Video Of Bruce (Concert Footage, Music Video, Interview, etc.)
Day 29 - How many times have you seen Bruce in concert? Where?
Day 30 - A Personal Anecdote About Bruce
Okay, here we go!
Day 01 - Your Favorite Bruce Song
Alltså....wow, de börjar med det svåraste typ. Sånt är väldigt svårt att svara på över huvud taget, då det alltid ändras. Men just nu ligger Spirit in the Night, as performed at Hammersmith Odeon 75, högt i kurs!
..........
Tyvärr kommer jag inte ta del av den här kampanjen, av lite olika skäl.
Jag är alltid ganska reserverad till dylika kampanjer som med jämna mellanrum sprids som en löpeld över Internet (och i synnerhet över Facebook). Med några ytterst få undantag så leder det ju aldrig nånstans. Som när folk skulle "gilla" olika grupper på Facebook för att på så sätt visa sitt stöd/ge pengar (indirekt) till offren efter jordbävningen i Haiti. Facebook kryllade av folk som beklagade sig över de stackars människornas lidande, det dök upp en multitud av grupper för att hjälpa, stödja, skänka, allt du kan tänka dig. Folk var så otroligt omtänksamma framför sina datorer, och det har aldrig varit så enkelt att göra en skillnad här i världen! Bara att sprida en video, klicka på en länk, trycka tummen upp! Poff, så har du hjälpt en vilt främmande människa! Eller ja, det kan du ju inte veta, du får utgå från att du gjort det, då du inte träffat den lidande, då du inte varit där, då du inte gjort nåt direkt arbete i frågan. Men du stödde en mellanhand, en som säger sig göra jobbet åt dig! Det borde väl vara nog! För ingen skulle väl ljuga om en sån sak?Det var ju inte bara på Facebook som världen visade sitt stöd för Haiti (som ägde rum 2010, för er som glömt bort). Över hela världen strömmade det in humanitär hjälp. Alla länder som kunde gjorde sitt yttersta för att bidra. Den första tiden iallafall. Hur ser det ut idag? En rapport från Januari 2012( http://www.oxfamamerica.org/press/pressreleases/two-years-on-and-haitis-reconstruction-proceeds-at-a-snails-pace-leaving-half-a-million-haitians-homeless ) hävdar att även om man gjort stora framsteg i strävan att bygga upp samhället igen så är en halv miljon människor fortfarande hemlösa i området. Man kan annars läsa:
"Billions of dollars of aid were pledged for Haiti’s reconstruction, but promises of funding haven’t always been translated into money on the ground. According to the UN, as of the end of September 2011, donors had disbursed just 43 percent of the $4.6 billion that they pledged for reconstruction in 2010 and 2011."
Dylika händelser och skriverier har gjort mig ganska reserverad till att hoppa på Kony 2012 tåget bara utan vidare. Bara för att det är enkelt och konsekvensfritt för en själv (let's face it, allt du gör är att skicka en video till dina kompisar, nåt jag gör hela tiden för skojs skull) betyder det inte att man ska göra det bara för att.
Jag kollar på den beryktade Kony 2012 videon samtidigt som jag skriver det här. Ärligt talat tycker jag att det hela är en ganska plump affär. Videon är otroligt manipulativ, med sorgsna fioler och allt som hör till. Oproportionerligt mycket av filmen handlar om filmskaparen själv, om hans son, hans liv. Och när filmen väl förflyttas till länderna i Afrika blir det varje utmjölkad "this is horrible" kliché jag kan tänka mig. "If that had happened one night in America, it would be on the cover of Newsweek." säger han chockat. "What do you want to be when you grow up?" frågar han ett barn, som svarar med att han skulle vilja bli advokat men att han inte har pengarna att betala en sådan utbildning.
Fy vad hemskt! Att det finns så fattiga barn i Afrika att de inte ens har råd till en högskoleutbildning! Tänk om det hade varit likadant i t.ex. USA? Hemska tanke!
Folk kanske tycker jag är hjärtlös och grym. Det är jag inte. Sorry, men hela den här affären är för mig otroligt cynsik. Folk stödjer Invisible Children utan vidare, utan att veta nåt om dom. Vafan, hur många kände till Kony innan den här videon? Och plötsligt skanderar de att han ska bort? Jag har inga problem med att man vill stoppa personer som Jospeh Kony (han heter Joseph i förnamn, något som folk tycks vilja avfärda av nån anledning då endast namnet Kony dyker upp i medierna), jag har inga problem med att folk vill visa sitt stöd för de som drabbas av hans aktioner. Jag HAR däremot problem med att folk är så otroligt lättledda att de stödjer vad som helst utan vidare, bara för att det "låter rätt". Läs på lite om Invisible Children:
http://visiblechildren.tumblr.com/
Invisible Children has been condemned time and time again. As a registered not-for-profit, its finances are public. Last year, the organization spent $8,676,614. Only 32% went to direct services (page 6), with much of the rest going to staff salaries, travel and transport, and film production.
Så finner ni en organisation likt många andra: Goda intentioner, men dåliga handlingar.
Som avslutning kan nämnas att Jason Russel, skaparen av den omtalade filmen, säger att vi kan "change the history" om vi lyckas med vårat uppdrag att stoppa Kony. Fin tanke, men tyvärr alldeles för naivt för min smak. Kony är inte första i sitt slag, och inte sista. Tyvärr. Och att sprida en video på Facebook kommer inte göra skillnad för den saken. Speciellt inte en video som tycks handla mer om organisationen och dess ledare snarare än banemannen Kony.
Bring out your Wrecking Ball!
...Standing together we were badass, on any given night, on our turf, some of the baddest on the planet. We were united, we were strong, we were righteous, we were unmovable, we were funny, we were corny as hell and as serious as death itself. And we were coming to youur town to shake you and wake you up. Together, we told an older, richer story about the possibilities of friendship that transcended those I'd written in my songs and in my music. Clarence carried it in his heart. It was a story where the Scooter and the Big Man not only busted the city in half, but we kicked ass and remade the city, shaping it into the kind of place where our friendship would not be such an anomaly.
...I'll miss my friend, his sax, and the force of nature that was his sound. But his love and his story---the story that he gave to me, that he whispered in my ear, and that he gave to you---is going to carry on.
Clarence was big and he made me feel, think, love, and dream big. How Big was the Big Man? Too fucking big to die. You can put it on his gravestone, you can tattoo it over your heart.
Clarence doesn't leave the E Street Band when he dies.
He leaves when we die.
(Flyernotes från nya albumet Wrecking Ball).
Fear not, my minions! Nåt kommer hända här snart!
