..........

De flesta som använder Facebook har säkert vid det här laget noterat den nya virtuella kampanjen "Kony 2012" (som har många olika taglines såsom "Make Kony famous!" eller "Låt oss tapetsera världen!"). Väldigt många personer har tagit till sig uppgiften att sprida den 30 minuter långa film gjord av Invisible Children, utan tvivel med goda intentioner.

Tyvärr kommer jag inte ta del av den här kampanjen, av lite olika skäl.

Jag är alltid ganska reserverad till dylika kampanjer som med jämna mellanrum sprids som en löpeld över Internet (och i synnerhet över Facebook). Med några ytterst få undantag så leder det ju aldrig nånstans. Som när folk skulle "gilla" olika grupper på Facebook för att på så sätt visa sitt stöd/ge pengar (indirekt) till offren efter jordbävningen i Haiti. Facebook kryllade av folk som beklagade sig över de stackars människornas lidande, det dök upp en multitud av grupper för att hjälpa, stödja, skänka, allt du kan tänka dig. Folk var så otroligt omtänksamma framför sina datorer, och det har aldrig varit så enkelt att göra en skillnad här i världen! Bara att sprida en video, klicka på en länk, trycka tummen upp! Poff, så har du hjälpt en vilt främmande människa! Eller ja, det kan du ju inte veta, du får utgå från att du gjort det, då du inte träffat den lidande, då du inte varit där, då du inte gjort nåt direkt arbete i frågan. Men du stödde en mellanhand, en som säger sig göra jobbet åt dig! Det borde väl vara nog! För ingen skulle väl ljuga om en sån sak?

Det var ju inte bara på Facebook som världen visade sitt stöd för Haiti (som ägde rum 2010, för er som glömt bort). Över hela världen strömmade det in humanitär hjälp. Alla länder som kunde gjorde sitt yttersta för att bidra. Den första tiden iallafall. Hur ser det ut idag? En rapport från Januari 2012( http://www.oxfamamerica.org/press/pressreleases/two-years-on-and-haitis-reconstruction-proceeds-at-a-snails-pace-leaving-half-a-million-haitians-homeless ) hävdar att även om man gjort stora framsteg i strävan att bygga upp samhället igen så är en halv miljon människor fortfarande hemlösa i området. Man kan annars läsa:


"Billions of dollars of aid were pledged for Haiti’s reconstruction, but promises of funding haven’t always been translated into money on the ground. According to the UN, as of the end of September 2011, donors had disbursed just 43 percent of the $4.6 billion that they pledged for reconstruction in 2010 and 2011."

Dylika händelser och skriverier har gjort mig ganska reserverad till att hoppa på Kony 2012 tåget bara utan vidare. Bara för att det är enkelt och konsekvensfritt för en själv (let's face it, allt du gör är att skicka en video till dina kompisar, nåt jag gör hela tiden för skojs skull) betyder det inte att man ska göra det bara för att.


Jag kollar på den beryktade Kony 2012 videon samtidigt som jag skriver det här. Ärligt talat tycker jag att det hela är en ganska plump affär. Videon är otroligt manipulativ, med sorgsna fioler och allt som hör till. Oproportionerligt mycket av filmen handlar om filmskaparen själv, om hans son, hans liv. Och när filmen väl förflyttas till länderna i Afrika blir det varje utmjölkad "this is horrible" kliché jag kan tänka mig. "If that had happened one night in America, it would be on the cover of Newsweek." säger han chockat. "What do you want to be when you grow up?" frågar han ett barn, som svarar med att han skulle vilja bli advokat men att han inte har pengarna att betala en sådan utbildning.

Fy vad hemskt! Att det finns så fattiga barn i Afrika att de inte ens har råd till en högskoleutbildning! Tänk om det hade varit likadant i t.ex. USA? Hemska tanke!


Folk kanske tycker jag är hjärtlös och grym. Det är jag inte. Sorry, men hela den här affären är för mig otroligt cynsik. Folk stödjer Invisible Children utan vidare, utan att veta nåt om dom. Vafan, hur många kände till Kony innan den här videon? Och plötsligt skanderar de att han ska bort? Jag har inga problem med att man vill stoppa personer som Jospeh Kony (han heter Joseph i förnamn, något som folk tycks vilja avfärda av nån anledning då endast namnet Kony dyker upp i medierna), jag har inga problem med att folk vill visa sitt stöd för de som drabbas av hans aktioner. Jag HAR däremot problem med att folk är så otroligt lättledda att de stödjer vad som helst utan vidare, bara för att det "låter rätt". Läs på lite om Invisible Children:

http://visiblechildren.tumblr.com/

Invisible Children has been condemned time and time again. As a registered not-for-profit, its finances are public. Last year, the organization spent $8,676,614. Only 32% went to direct services (page 6), with much of the rest going to staff salaries, travel and transport, and film production.


Så finner ni en organisation likt många andra: Goda intentioner, men dåliga handlingar.

Som avslutning kan nämnas att Jason Russel, skaparen av den omtalade filmen, säger att vi kan "change the history" om vi lyckas med vårat uppdrag att stoppa Kony. Fin tanke, men tyvärr alldeles för naivt för min smak. Kony är inte första i sitt slag, och inte sista. Tyvärr. Och att sprida en video på Facebook kommer inte göra skillnad för den saken. Speciellt inte en video som tycks handla mer om organisationen och dess ledare snarare än banemannen Kony.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0